Dags att vända blad
Kategori: Allmänt
En rubrik som är lika klyscheartad som det var längesen jag skrev ett blogginlägg. Vid mitt senaste inlägg lovade jag att jag "inom ett par dagar" publicera ett nytt inlägg som skulle vara av en personligare karaktär. Något som jag skrev lite förhastat. Det var inte lägligt just då. Det tänkta blogginlägget skulle handlat om hur pass bra jag har mått i Trekanten under säsongen som varit och massvis med hyllningar till trupp, tränare, styrelse osv osv. Hade jag skrivit ett inlägg om just detta hade jag säkerligen kunnat stänga ute potentiella andra klubbar inför nästa år. Sett med facit i hand, hade det inte spelat någon roll.
För er som följer mig på sociala medier har antagligen inte missat att jag 2015 kommer att spela fotboll på Åvallen i Trekanten. Ett beslut som togs i torsdagskväll men som inte blivit officielt förrän igår. Anledningen till att det inte blivit officielt var för att jag själv ville berätta för grabbarna i laget. (Hade blivit sjukt stelt om reaktionerna inte varit som de var igår...). Hur som haver. Efter säsongen var framtiden oviss. Missförstå mig inte, 2014 var ett helt fantastiskt år för mig, men för mig har fotbollen alltid varit någonting speciellt, någonting som jag vill lyckas inom, och därför finns det en vilja och en ambition att spela så högt upp som möjligt. Jag valde därför att avvakta med mitt beslut om nästa år fram till torsdag. I mitt fall hörde 2 div. 3-föreningar av sig, två för mig väldigt olika föreningar. Kalmar AIK och Nybro IF. KAIK, nykomlingar i div. 3 efter att mer eller mindre varit dominanta i elitfyran. KAIK, är ett lag som ligger utanför mitt s.k. trygghetsområde. Ett lag med många främmande ansikten blandat med en del ansikten som jag känner igen. Hasse Sjögren förde en dialog med mig och bjöd in mig till testmatch, dessvärre hade jag annat inplanerat just vid det tillfället och sedan dess fördes det inte många diskussioner mellan mig och KAIK/Hasse Sjö. Det var först när jag och Tommy Berg pratade i telefon som jag förstod att intresset för mig hade svalnat. KAIK hade nämligen genomfört testträningar, utan att hör av sig och därmed försvann KAIK ur tankarna inför nästa år.
Lag nummer två, Nybro IF. Min modersklubb, en förening där jag spenderat oräkneligt många timmar. Klassiska Victorivallen var hem nummer två.
En testträning och dialog med Patrik Berg senare, var det klart att Nybro IF+Calle Winsth=falskt. Ett genemsant beslut, och i ärlighetens namn var det ingenting som kom som en chock. Speltid i NIF var ingen garanti och därför blev NIF egentligen inget alternativ. Jag har under hela denna tiden sagt att jag fortfarande har otroligt mycket att hämta i Trekanten. Under året har jag lärt mig otroligt mycket och har växt på så många plan.
Det är oerhört vemodigt att klippa navelsträngen till Nybro IF och Vickan. Att som blott 15 åring skriva på ett kontrakt till A-truppen i min modersklubb var stort. Till och med en liten form av dröm som gick i uppfyllelse. Under dessa 3.5 åren som kontraktet var skrivet på spelade jag cirka 30 minuter i div. 3. Det har varit en tuff situation. Jag har sammanlagt varit utlånad till Trekanten i 2 av dessa 3.5 åren. 2012 samt 2013 var jag i Trekanten under höstsäsongen för att få speltid. I år har jag som bekant varit utlånad hela säsongen.
Jag hade i början av augusti ett samtal med Mr. Pasho angående året som varit samt framtiden. Han nästan ursäktade sig för att det blivit som det blivit angående min speltid i NIF. Många faktorer spelar som alltid roll i sådana situationer. Jag hävdade dock alltid att oavsett vad, så hade jag fått spela i NIF om jag varit tillräckligt bra. Sen att chanserna till att visa upp sig utöver träningarna har kanske kunnat diskuterats, men felet är väldigt sällan någon annans än ens eget. Den bistra sanningen är att jag inte varit tillräckligt bra för att ta en plats i Nybro IF:s startelva, så enkelt är det.
I efterhand kan det kännas som att uppflyttningen kom för tidigt för egen del. Hur smickrande och underbart det än var, så kan jag i efterhand med handen på hjärtat säga att jag inte var mogen för den uppgiften.
Jag vill kort och gott tacka Nybro IF för alla (trots allt) fantastiska år. Jag hade förmånen att få tillhöra troligen en av de mest proffsiga div. 3-föreningarna. Jag har fantastiskt många fina minnen från tiden på Vickan. Alla A-lagsmatcher som man som väldigt ung spenderade på Vickans B-plan med polarna för att spela fotboll. Crantz Minnesfonds-stipendiumet. Allting som föreningen bjudit på (Smålandsläger bl.a.). En bra skolning och otroligt många nya fantastiska vänner och kamrater.
Jag har absolut inget otalt med NIF, Patrik Berg, Festim eller någon annan och jag önskar dem all lycka till i framtiden. Nybro IF kommer alltid att ligga varmt om hjärtat och jag skulle bli förvånad om jag inte kommer att finnas inom NIF:s organisation i framtiden.
Vi ses väl i Nybro Sporthall på lördag? Det naklas Sigfridscup! På återläsande!
